När man planerat att baka en gödig kladdkaka för att fira kvällens ledighet och äggen är slut. DÅ! tänker jag på Markus Krunegårds text, "Jag stod på T-centralen, bögringen hålet i marken. Stod stilla på mitt ställe undra varför jag inte dög längre. Varför är du rå? Varför är du så hård? Varför är du så svår? Men kallnat kaffe i handen, följde jag strömmen mot perrongen. Jag har läst böcker om o lämna allt, men nu när det är dags har jag ingen lust alls. Den inre resan har fastnat I loopar, NU SKITER JAG I ALLTIHOPPA, Trelleborg, Travemünde, Stockholm, Skavsta, Silja line & bron över till Danmark, E4, E18, väg 13 & E22 KOM TA MIG HÄR IFRÅN! "Man kan inte krama ett minne." "Vadå, det är det enda jag gjort I hela livet." "Du är så söt, jag dör." "Akta dig, jag är farlig o förstörd." Mitt hjärta tappa ett slag när jag insåg hur det var. På trottoar I en småstad tröstade jag mig med kinamat."
HEJSVEJ.
HEJSVEJ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar