att spontant köpa vindruvor och hänga med en vän
är ju helt fantastiskt såhär en onsdag.
8.31.2011
kärlek!
ingen vill veta var jag köpt min tröja.
mjehehehe efter ett år med photobooth
har jag tillslut insett att det går att filma.
8.30.2011
En kyss för varje fräken. Det är därför fräknar finns till, det är därför jag har fått mina så att älskade du må kyssa var och en. Nu är dina kyssar över hela mig och jag är utan ord och rörelse.
Läste ut en bok förra veckan.
- Älskade du av Barbara Voors.
Började på en ny i förrgår. Har hälften kvar.
PUSS UT!
8.27.2011
du stack ett hål i min kevlarsjäl, din dröm är min nu.
Ibland känns det som att man är tillbaka på lågstadiet igen.
Ni vet, då man skickade lappar till den sötaste killen i klassen.
Vill du bli ihop med mig?
Ja [ ] Nej [ ] Kanske [ ]
Skillnaden är att det är svårare nu. Kärleken är längre inte en lapp med blyertskladd på.
Ibland känns det också som att alla låtar handlar om en själv.
Hej jag heter Melinda och låten Kevlarsjäl handlar om mig.
Ni vet, då man skickade lappar till den sötaste killen i klassen.
Vill du bli ihop med mig?
Ja [ ] Nej [ ] Kanske [ ]
Skillnaden är att det är svårare nu. Kärleken är längre inte en lapp med blyertskladd på.
Istället är det något väldigt, väldigt fint. Men samtidigt får man så mycket mer på köpet.
Svek, tvivel, otrohet, svartsjuka, förtvivlan, ångest, saknad, tårar, besvikelse& frustration.Ibland känns det också som att alla låtar handlar om en själv.
Hej jag heter Melinda och låten Kevlarsjäl handlar om mig.
8.26.2011
Håkans texter är dem bästa.
 |
| kan du älska mig, som luffaren älskar landsvägen? |
 |
| kan du älska mig, som rumlaren älskar nattlivet? |
 |
| kan du älska mig, som de unga älskar revolutionen? |
 |
| kan du älska mig, som den ängslige älskar gryningen? |
 |
| kan du älska mig, som studenten älskar att drömma? |
 |
| kan du älska mig, som måsarna älskar takåsarna? |
 |
| kan du älska mig, som raketen älskar explosionen? |
 |
| kan du älska mig, som trottoaren älskar förloraren? |
 |
| kan du älska mig, som tjackpundarn älskar sin barndom? |
 |
| kan du älska mig, som Teo Jensen älskar gitarren? |
 |
| kan du älska mig, som sjömannen älskar havet? |
 |
| kan du älska mig, som tågen älskar rälsen? |
 |
| kan du älska mig, som fångar älskar flykten? |
kan du älska mig, som barnen älskar julen?
 |
| kan du älska mig, som Romeo älskar Julia? |
8.25.2011
The Ark levererade på Liseberg ikväll. Det regnade lite smått, men det gjorde ingenting, alla hade paraply förutom Melinda. Jag hade en kamera istället. Men lika glad var jag för det, eftersom projektarbetet gått utmärkt idag. Ledsnare blev jag i och för sig, då jag bara kunde stanna i trettio minuter. Bussarna hem slutar tydligen gå fram mot kvällen eftersom att mina grannar är ligister som gärna skjuter på bussar och folk på gatan.
Detta blev dagens låt bara för det.
PS. Nu har Ola och de andra gjort slut. Sorgligt.
PS. Nu har Ola och de andra gjort slut. Sorgligt.
8.24.2011
Ja det är helt klart inte lätt när man ska spela ledsen framför sin tränare men istället skrattar sönder och misslyckas totalt med skådespeleriet. Nej då säger någon helt plötsligt, men allvarligt tänk på det sorgligaste ni vet. Jamen då vart det inte speciellt svårt att börja gråta.
Ojojoj, det är för mycket nu.
Ojojoj, det är för mycket nu.
Tack för mig! Godnatt.
Det är nästan höst och det luktar av äpplen mot min näsa när jag andas in dig mot mina läppar. Du luktar så vant, du luktar så tryggt att jag blir förlägen när jag känner hur du kommer bakifrån och lägger armarna om min midja. Jag inser att det inte är verkligheten, utan egentligen är det bara äppeldoften från stearinljusen som når mitt ena sinne. Viljan att kunna stanna hos honom, att stanna i den okomplicerade värld där vi båda är tillräckliga för varandra, är obeskrivligt stark. Avståndet kan framkalla vansinnet. Fåglarna sjunger ingenting mer och jag såg på hur molnen flög förbi över himlen innan mörkret föll, jag kan inte röra mig. Jag vet vad jag önskar.
-Du skulle vara lätt att tycka om.
8.22.2011
Mötte upp Esther efter skolan. Och gissa om vi hade skönaste tajmingen? Där var Åke från Åstol, så att säga, i väntan på sitt tåg. Också det tåget bredvid Esthers Alingsåståg. Ett ses-om-tio-månader-hejdå utväxlades mellan tre nu-är-sommaren-verkligen-slut själar. Intt hållbart. Så när våra lov och vår fritid tillåter det ska fint folk sätta sig på tåget upp till huvudstaden. Dit är vi välkomna. Det blir superduper!
Efter detta träffade jag chauffören av, den numera döda, partybilen! Vi gick och gick, pratade och pratade, drack och drack, svettades och svettades, i solen i solen. Ehm,. typ så. Hallonsmoothie var dagens godaste och promenaden över bron den värsta. Kissnödigheten kom som en kittlande fjäder. Ojojoj vad ont jag hade, har. Nu blir det plugg. Märks att höstångesten är påbörjad. TSCHÜSS!
8.21.2011
Vaknade upp av skyhöga snarkningar, tänkte att;
Dagen är förstörd.
Checkade mobilen & blev glatt överraskad då den finaste, som numera finns på andra sidan jorden, var vaken. Sova i hans hus & känna lukten, vara så långt bort men ändå så nära. Det känns bättre för stunden. Nu är jag hemma. Då är det som vanligt. Idag står plugg och andra tråkigheter på agendan. Så jag kryddar till det med att färga håret & baka matpaj. Idag flyttar jag till Götelaborg.
PS. Jag snarkar också.
Tur att personen i samma hus inte är så pricksäker när den kastar kuddar.
aka. jag fick sova vidare!! lycka.
8.20.2011
8.15.2011
jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.
Blev en, halvt spontan, tågresa till huvudstaden. Där spenderade jag sjutton timmar med killen som har de allra finaste ögonen & den godaste doften. Bättre kunde det inte vara, just där & då.
Men för varje timme som gick, blev någon känsla starkare, större & jobbigare. Det var den krampande känslan i det som är i storlek med en knuten hand, den pumpande saken som kallas hjärtat. Klockan blev ett, det var vi & en bänk, sedan var det vi & spår tio. Jag såg över din axel hur minutvisaren regelbundet flyttade ett hack, åt helt fel håll. Tanken kom som en atombomb, aldrig igen på tio månader, orden upprepades, sakta och plågsamt i huvudet. Tillsammans med ett krampande hjärta, som var på jakt efter en bättre känsla, kom första tåren. Den jag tvingade att blanda med ett totalt och fruktansvärt skratt. Som i och för sig lät mer som ett rop på hjälp. Ett hejdå, en kram, två händer som långsamt gled ur ett ledsamt grepp och förblev splittrade åt varsitt håll. En vacklande gång och ett suddigt synfält fram till plats femtiosju, vagn tre, X2000. Tama försök till att dölja tårarna. Blunda, försök sov. Ett samtal i panik. Avståndet blir obeskrivligt stort för varje sekund. Att säga hejdå. Det var jobbigaste.
Men för varje timme som gick, blev någon känsla starkare, större & jobbigare. Det var den krampande känslan i det som är i storlek med en knuten hand, den pumpande saken som kallas hjärtat. Klockan blev ett, det var vi & en bänk, sedan var det vi & spår tio. Jag såg över din axel hur minutvisaren regelbundet flyttade ett hack, åt helt fel håll. Tanken kom som en atombomb, aldrig igen på tio månader, orden upprepades, sakta och plågsamt i huvudet. Tillsammans med ett krampande hjärta, som var på jakt efter en bättre känsla, kom första tåren. Den jag tvingade att blanda med ett totalt och fruktansvärt skratt. Som i och för sig lät mer som ett rop på hjälp. Ett hejdå, en kram, två händer som långsamt gled ur ett ledsamt grepp och förblev splittrade åt varsitt håll. En vacklande gång och ett suddigt synfält fram till plats femtiosju, vagn tre, X2000. Tama försök till att dölja tårarna. Blunda, försök sov. Ett samtal i panik. Avståndet blir obeskrivligt stort för varje sekund. Att säga hejdå. Det var jobbigaste.
Mitt hjärta i din hand, sextio mil bort. Här sitter jag, där är du. Doftar på min handled. Viker din tröja. Lyssnar på din musik. Tittar på månen. Ramar in dina ord. Du åker iväg. Till andra sidan jorden. Jag gör allt för att inte glömma. Och du får inte glömma. Mig. Dig.
Jag är kär, i dig D.
8.08.2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
