Blev en, halvt spontan, tågresa till huvudstaden. Där spenderade jag sjutton timmar med killen som har de allra finaste ögonen & den godaste doften. Bättre kunde det inte vara, just där & då.
Men för varje timme som gick, blev någon känsla starkare, större & jobbigare. Det var den krampande känslan i det som är i storlek med en knuten hand, den pumpande saken som kallas hjärtat. Klockan blev ett, det var vi & en bänk, sedan var det vi & spår tio. Jag såg över din axel hur minutvisaren regelbundet flyttade ett hack, åt helt fel håll. Tanken kom som en atombomb, aldrig igen på tio månader, orden upprepades, sakta och plågsamt i huvudet. Tillsammans med ett krampande hjärta, som var på jakt efter en bättre känsla, kom första tåren. Den jag tvingade att blanda med ett totalt och fruktansvärt skratt. Som i och för sig lät mer som ett rop på hjälp. Ett hejdå, en kram, två händer som långsamt gled ur ett ledsamt grepp och förblev splittrade åt varsitt håll. En vacklande gång och ett suddigt synfält fram till plats femtiosju, vagn tre, X2000. Tama försök till att dölja tårarna. Blunda, försök sov. Ett samtal i panik. Avståndet blir obeskrivligt stort för varje sekund. Att säga hejdå. Det var jobbigaste.
Men för varje timme som gick, blev någon känsla starkare, större & jobbigare. Det var den krampande känslan i det som är i storlek med en knuten hand, den pumpande saken som kallas hjärtat. Klockan blev ett, det var vi & en bänk, sedan var det vi & spår tio. Jag såg över din axel hur minutvisaren regelbundet flyttade ett hack, åt helt fel håll. Tanken kom som en atombomb, aldrig igen på tio månader, orden upprepades, sakta och plågsamt i huvudet. Tillsammans med ett krampande hjärta, som var på jakt efter en bättre känsla, kom första tåren. Den jag tvingade att blanda med ett totalt och fruktansvärt skratt. Som i och för sig lät mer som ett rop på hjälp. Ett hejdå, en kram, två händer som långsamt gled ur ett ledsamt grepp och förblev splittrade åt varsitt håll. En vacklande gång och ett suddigt synfält fram till plats femtiosju, vagn tre, X2000. Tama försök till att dölja tårarna. Blunda, försök sov. Ett samtal i panik. Avståndet blir obeskrivligt stort för varje sekund. Att säga hejdå. Det var jobbigaste.
Mitt hjärta i din hand, sextio mil bort. Här sitter jag, där är du. Doftar på min handled. Viker din tröja. Lyssnar på din musik. Tittar på månen. Ramar in dina ord. Du åker iväg. Till andra sidan jorden. Jag gör allt för att inte glömma. Och du får inte glömma. Mig. Dig.
Jag är kär, i dig D.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar