Det är nästan höst och det luktar av äpplen mot min näsa när jag andas in dig mot mina läppar. Du luktar så vant, du luktar så tryggt att jag blir förlägen när jag känner hur du kommer bakifrån och lägger armarna om min midja. Jag inser att det inte är verkligheten, utan egentligen är det bara äppeldoften från stearinljusen som når mitt ena sinne. Viljan att kunna stanna hos honom, att stanna i den okomplicerade värld där vi båda är tillräckliga för varandra, är obeskrivligt stark. Avståndet kan framkalla vansinnet. Fåglarna sjunger ingenting mer och jag såg på hur molnen flög förbi över himlen innan mörkret föll, jag kan inte röra mig. Jag vet vad jag önskar.
-Du skulle vara lätt att tycka om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar