Jag pussar din panna över gitarren som ligger som en mur mellan oss och jag viskar i ditt öra; Hur kan jag sakna ord när vi har ett helt språk gemensamt? Varje sträng du spänner är en sträng i mig, jag blir alltmer ostämd. Jag vet att dina ögon är begravda i mina. Att inga murar längre finns. Måste bevisa att kärleken kan vara evig, att det inte behöver finnas några murar. Det svartnar för ögonen och magen är som ett stort tomt hål som jag vet att jag omöjligen kan fylla ensam. Bara du, bara du. Avståndet framkallar vansinnet, när din gitarr spelar sällsamma melodier som får mina ögon att tåras. - Håll mig stilla. Se mig, hör mig.
-lappade ihop lite enskilda texter ur Älskade du.
det blev min alldeles egna story.
det blev min alldeles egna story.
dagar som denna, önskar jag att jag hade skriftens gåva. precis som Barbara Voors.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar