Skaffar pastell-färgat hår snart.
2.29.2012
2.28.2012
2.26.2012
Har insett lite saker den senaste tiden.
Det är typ vår.
Jag har så mycket skor att jag inte ens visste att jag faktiskt hade ett par vans.
Nästa gång jag flyger kommer jag landa i London.
Mitt rum ser större ut nu när jag möblerat om.
Månen kan se ut som en pac-man på jakt efter mat(stjärnorna).
Ingen klocka i mitt rum fungerar.
Världen är ganska liten ändå.
Man kan aldrig få för mycket av Håkan.
Jag har växt galet mycket sedan mellanstadiet.
Har aldrig haft ett sovrum med tapetserade väggar.
Sommaren är faktiskt ganska nära.
Det inte spelar någon roll om jag får VG istället för massa MVG, för det är student om 102 dagar i vilket fall.
2.24.2012
När älgen är blå, då är ölen kall.
ASSÅ jag taggar studenten nu om det är okej.
Om några minuter är det faktiskt bara 103 dagar kvar.
Sist jag räknade var det 104, men den dagen gick fort minsann.
Skämt o sido. Minns när det var 250 dagar kvar. Då var jag i Barcelona.
Om jag inte minns helt fel.
När mössan är bakochfram då är Melinda på g. PENT, that is.
Jag bjuder på denna. Helt villkorslöst.
det skulle ju va dans dans dans
ps. läraren som dansar med/mot pelaren, det är favoriten.
Han som man kan räcka fuck you åt, säga att han är sämst, samt kasta pappersflygplan på.
Men ändå få MVG av. Superbra.
2.22.2012
Köpte ett par byxor idag. Som jag längtat.
Men när jag väl kom hem och provade dem igen såg jag ut som ett flodhäst-mongo.
Så ja. Just nu känns det som en no-keeper. Hoppas det är ett kvällsryck tänker jag.
Om jag tittar imorgon igen kanske det är en keeper igen. Vi får se. Annars, syndens skam.
Förlåt, M to the oa.
Annars har jag klippt håret med annat än en kökssax, vardagslyx kallas det.
Klippt klart filmen, men det fungerar ju inte, ljudet försvinner när jag exporterar.
Ätit en bulle till kvällsmat.
Använt ett shampoo som jag fick av mormor, det luktar godis i hela huset nu.
Och,.... Inte så mycket mer.
Imorgon är det en ny dag, hoppas den blir mindre depp-mode men mer depeche mode.
Men när jag väl kom hem och provade dem igen såg jag ut som ett flodhäst-mongo.
Så ja. Just nu känns det som en no-keeper. Hoppas det är ett kvällsryck tänker jag.
Om jag tittar imorgon igen kanske det är en keeper igen. Vi får se. Annars, syndens skam.
Förlåt, M to the oa.
Annars har jag klippt håret med annat än en kökssax, vardagslyx kallas det.
Klippt klart filmen, men det fungerar ju inte, ljudet försvinner när jag exporterar.
Ätit en bulle till kvällsmat.
Använt ett shampoo som jag fick av mormor, det luktar godis i hela huset nu.
Och,.... Inte så mycket mer.
Imorgon är det en ny dag, hoppas den blir mindre depp-mode men mer depeche mode.
2.20.2012
You can get addicted to a certain kind of sadness
original.
cover.
öronorgasm på båda. lyssna, gör det.
& titta förstås.
But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened
And that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger
And that feels so rough
No you didn't have to stoop so low
Have your friends collect your records
And then change your number
I guess that I don't need that though
Now you're just somebody that I used to know
2.18.2012
2.17.2012
2.15.2012
2.14.2012
Kan berätta något så dött som att jag har köpt två nya böcker.
Fjuttig slant för så bra böcker.
Fjuttig slant för så bra böcker.
Forrest Gump, för att det är en otroligt bra film och då måste boken vara ännu bättre.
Nyinflyttade i Beverly Hills, för att det var min favoritfilm som barn, då jag ville vara exakt som tjejen där. Ha hennes långa fina hår och slåss med björnar varje dag helt enkel. Blond och vild. Precis så.
2.11.2012
2.09.2012
Mosa världen.
Vet inte riktigt var jag ska börja. Är helt obeskrivligt egentligen. Så kanske inte ens ska försöka. Upplevelsen blir säkert nedvärderad då, eller hur man säger. Men jag börjar ordbajsa så får jag se hur fint det blir helt enkelt. Kan börja med att berätta att det har varit åtta shower, de sex första var i Zürich där arenan var extremt stor och var fullsatt, vilket innebär 14 000 personer. Med snabb matte kan man ju räkna ut att det var ungefär 84 000 personer som såg våra shower i Zürich och sedan var det 6000 personer gånger 2 shower, alltså 12 000 i Lausanne. Vilket resulterar i drygt 90 000 folk! Galet, tänk den folkmassan i vardagsrummet. Nej minsann, det hade inte fungerat. Men på dessa läktare fick de plats vill jag lova och applåderade gjorde hela högen också. Högt och mycket. Ännu bättre var när finalnumret var färdigt och alla konståkare åkte runt isen, vinkade, klappade i takt och sist men inte minst slängde iväg några high fives till åskådarna närmast isen (som för övrigt betalade 4 000kr för sina biljetter.) Snacka om att detta landets invånare har pengar i plånkan. De dyraste biljetterna kostade hela 10 000kr, men där ingick det både mat och dryck gissar jag på. I alla fall, känslan som är när man har åkt klart långprogrammet och hela hallen jublar. Obeskrivligt. En känsla som får en att rysa längs hela ryggraden. Att få dela den känslan med personer som man tycker om och som knyter på sig sina skridskor av precis samma anledning som en själv, gör att man blir helt lycklig inombords. Bara att tänka tanken gör att man ler. Dessvärre blir det jobbigare när man då börjar tänka på framtiden och hur det om några månader kommer bli. En viss tvekan uppstår, som man helst vill ska försvinna, men samtidigt inte. Är man klar, känner man sig nöjd efter tre år, eller kommer det inte gå att lägga av. Något som bara tiden kan svara på. Nu är jag här och det roligaste på säsongen återstår. Hur det kommer att sluta vet hela världen, även Finland, Canada och USA. Precis, så är fallet. Faktiskt. Underbart. Så ska det bli. Längtar. Bara 2 månader kvar. Tappade spåret kände jag nu. Ganska väldigt extremt super jättemycket. Så tänkte att jag istället fortsätter att skriva mer om... ja vad det nu var jag skulle skriva om så fort något kul dyker upp i huvudet.
Over and out.
Over and out.
2.08.2012
Och plötsligt hamnar man väl under en spårvagn
För vasastan är som Chinatown.
Är i Montreux nu sedan tre dagar tillbaka, varför det tänker ni?
Är i Montreux nu sedan tre dagar tillbaka, varför det tänker ni?
För att det är så himla kallt här och jag älskar att frysa.
Okej nej. Det var inte riktigt sant. Sanningen är den att det är två uppvisningar i Lausanne som ligger en halvtimme bort från detta femstjärniga hotell, med snorgul heltäckningsmatta och gula väggar. Utsikten är åtminstone dunderfin. Vi tar oss runt på vägarna med vår extremt stora dubbeldäckare, som vi delar med konståkningskändisarna, balettdansösen och GEV, (so you think you can dance deltagaren 2010). Han är go han. Trevlig i alla fall. And he got the moves like Jagger! Annars då? Jo sitter här på hotellrummet med Jempa och Josef. Vad gör vi? Jo vi tittar på Hangover 2 och undrar hur de lyckas supa bort sig så rejält, samtidigt som vi packar och fiser. Okejdå, det är väl mest jag och Jempa som står för det sistnämnda. Men ändå. Klockan ett ska vi vara utcheckade och då ska vi spendera tre timmar i lobbyn. KUL! Inte alls. Men skitsamma tänker jag, för om 25h landar vi i Sverige och då om ytterligare 2h får jag våfflor. Så om 27h är det alltså ultimat klimax. Ojojoj! När vi ändå är inne på timmar kan jag tillägga att om 1,5h har vi chansen att se ett slott här i Montreux, om vi ska följa med är inte bestämt än. Finns både plus och minus med de alternativa valen. JA eller NEJ, helt enkelt. Fem i tolv bestämmer vi oss antagligen. Funfact!
Sista showen ikväll. Det blir grymt med adrenalin, hoppas jag. Efter showens finalnummer och när vi vinkat flera hundratals vinkar åt alla håll och kanter åker vi direkt till Zürich för att sova på det första hotellet, DÄR DET FINNS WIFI! (OMÄTBAR LYCKA) Där ska vi sova några timmar, efter klockan 02, innan det bär av mot flygplatsen. Några timmar sömn känns inte så superskönt så funderar på att dygna det vill säga skypea tillsammans med min skönahöna Pumbah bredvid mig som sällskap. Läser min skypepojkvän detta så JA, det är en dejt. Okej, tillbaka till ämnet. Har tänkt berätta mer om själva resan och upplevelsen. Men det tar jag inte nu. Blir kaka på kaka då. Visserligen är kakor gott, men det passar sig inte just nu. Får inte till det riktigt. Sååååååå atteeeee, om drygt tolv timmar skriver jag ytterligare en välskriven text. Eller om drygt 24h, får se hur det blir.
PEACE out.
Sista showen ikväll. Det blir grymt med adrenalin, hoppas jag. Efter showens finalnummer och när vi vinkat flera hundratals vinkar åt alla håll och kanter åker vi direkt till Zürich för att sova på det första hotellet, DÄR DET FINNS WIFI! (OMÄTBAR LYCKA) Där ska vi sova några timmar, efter klockan 02, innan det bär av mot flygplatsen. Några timmar sömn känns inte så superskönt så funderar på att dygna det vill säga skypea tillsammans med min skönahöna Pumbah bredvid mig som sällskap. Läser min skypepojkvän detta så JA, det är en dejt. Okej, tillbaka till ämnet. Har tänkt berätta mer om själva resan och upplevelsen. Men det tar jag inte nu. Blir kaka på kaka då. Visserligen är kakor gott, men det passar sig inte just nu. Får inte till det riktigt. Sååååååå atteeeee, om drygt tolv timmar skriver jag ytterligare en välskriven text. Eller om drygt 24h, får se hur det blir.
PEACE out.
2.01.2012
Har lärt min favoritjapan att säga "jättegay". Väldigt användbart ord vid sådana här tillställningar. Ganska mycket som är gay, eller snarare många som är gay. KUL! Har tillsammans med Jempa kommit på varför Jeffrey Buttle vann VMguldet 2008 i en stenhård kamp mellan Brian Joubert och Johny Weir..... HAN LÅG HELT ENKELT MED JOHNY WEIR, kvällen innan finaldagen. True shit. Det bara måste vara så. Weir kände helt enkelt att efter en sådan natt bara måste glada bögen Buttle vinna. OJOJOJ. I och för sig ligger alla med alla i den här sporten. Diviga tjejer med sliskiga koreografer och sånt, stackars Miki Ando som fått konkurrens. Go Miki Ando, go! Men vissa gör allt för att nå till toppen liksom. I alla fall, vi fortsätter med att spåna kring diverse relationer. Äkta som fake. Vissa kilar ju faktiskt stadigt, Aliona och Robin. Jag tror att jag åtminstone skymtade en guldring på Robins vänstra hand. Men blev lite osäker då han gosar med tjejen i lobbyn. Hmm. Tatiana och Maxim ser i alla fall mycket kära ut. Hoppas det håller så att inte Sara Meier kommer in i bilden och kör all in på stackars ryssen. Eller att Tatiana faller för den lille japanen som i och för sig tävlar för Frankrike. Svikare av sitt land. Jaja, sådana behöver man också. Tacka gud får vår kära finska. Och just det, jag skulle skriva om Nathalie Lindqvist också. Hon är.... skön.
XOXO, gossipgirl! okej, inte min typ av hejdå men kör på det.
XOXO, gossipgirl! okej, inte min typ av hejdå men kör på det.
Stort skämt för övrigt. Dont take it to serious.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)