4.30.2010
4.29.2010
4.28.2010
4.27.2010
4.24.2010
4.22.2010
Snart ska jag lägga mig.
Hoppas jag inte drömmer samma mardröm som inatt.
Den handlade om massmord,
vilket egentligen inte är så ovanligt i min vardag.
Det jobbiga var att när jag vaknade på morgonen därpå tog det 10minuter innan jag slutade skaka av chock och rädsla.
Resultatet blev att jag missade min buss till skolan.
Förresten, tror inte jag vågar lägga mig.
Det var fruktansvärt.
Hoppas jag inte drömmer samma mardröm som inatt.
Den handlade om massmord,
vilket egentligen inte är så ovanligt i min vardag.
Det jobbiga var att när jag vaknade på morgonen därpå tog det 10minuter innan jag slutade skaka av chock och rädsla.
Resultatet blev att jag missade min buss till skolan.
Förresten, tror inte jag vågar lägga mig.
Det var fruktansvärt.
Kärleken är som
solskenet efter regnet
Du fanns där, det var bara du.
Det var underbart,
en fantastisk tid.
Ljuset inom mig var tänt,
det brann, slutade inte brinna.
Vi vandrade sida vid sida,
hand i hand.
Framtiden var ljus, vi levde tillsammans.
Saker förändrades, du var inte du längre.
Du fanns inte.
Jag slutade leva.
Det var en lång och jobbig tid.
Att leva men samrtidigt vara död var fruktansvärt,
allt var som i en dimma.
Grått och suddigt.
Endast en siluett och en avlägsen röst.
Vart tog du vägen? ¨
Nu brann det snart inte längre.
En svag svag låga.
Rädda den, rädda den!
Jag orkade inte hålla den vid liv själv.
Jag släckte den.
Tog bort plågan, trodde jag.
Jag ångrar allt.
Eller gör jag?
Våra fina stunder minns jag än idag.
Det fanns ett slut, vem anade?
Allt var perfekt, vi var perfekta.
Alla sa det. Alla visste det.
Jag försvann, jag lämnade dig.
Du tinade bort, du lämnade oss.
Mitt hjärta brast.
Skuld, skuld, skuld.
Mitt beslut gjorde dina misstag.
Det blev mitt fel.
Sömnlösa nätter, tårfyllda ögon.
Är det var kärlek innebär?
Nej, kärleken är solskenet efter regnet.
Lugnet efter stormen kan man säga.
Synd att det slutar med regn och inte solsken.
Jag saknar dig.
Du fanns där, det var bara du.
Det var underbart,
en fantastisk tid.
Ljuset inom mig var tänt,
det brann, slutade inte brinna.
Vi vandrade sida vid sida,
hand i hand.
Framtiden var ljus, vi levde tillsammans.
Saker förändrades, du var inte du längre.
Du fanns inte.
Jag slutade leva.
Det var en lång och jobbig tid.
Att leva men samrtidigt vara död var fruktansvärt,
allt var som i en dimma.
Grått och suddigt.
Endast en siluett och en avlägsen röst.
Vart tog du vägen? ¨
Nu brann det snart inte längre.
En svag svag låga.
Rädda den, rädda den!
Jag orkade inte hålla den vid liv själv.
Jag släckte den.
Tog bort plågan, trodde jag.
Jag ångrar allt.
Eller gör jag?
Våra fina stunder minns jag än idag.
Det fanns ett slut, vem anade?
Allt var perfekt, vi var perfekta.
Alla sa det. Alla visste det.
Jag försvann, jag lämnade dig.
Du tinade bort, du lämnade oss.
Mitt hjärta brast.
Skuld, skuld, skuld.
Mitt beslut gjorde dina misstag.
Det blev mitt fel.
Sömnlösa nätter, tårfyllda ögon.
Är det var kärlek innebär?
Nej, kärleken är solskenet efter regnet.
Lugnet efter stormen kan man säga.
Synd att det slutar med regn och inte solsken.
Jag saknar dig.
4.20.2010
4.18.2010
4.17.2010
idag har jag lekt med Fanny och min kanin.
vi åt pannkakor och glass!
glöm inte titta in här.
NU - MOA FÖRSEEN
vi åt pannkakor och glass!
glöm inte titta in här.
NU - MOA FÖRSEEN
4.14.2010
4.12.2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)